Det lilla barnet i den vuxna kroppen

Hej😊

I tisdags var jag och Nille på en föreläsning i Familjekällans regi. Jag har velat gå på en av deras föreläsningar länge men det har inte blivit av pga mitt mående under graviditeten. I tisdags var ämnet “Det lilla barnet i den vuxna kroppen“. Igenkänningsfaktorn var hög vill jag lova.

Citat från Familjekällan:

“Denna kväll tillägnar vi “barnet inom oss”, det “lilla barnet” som fortfarande känner sig osäker och som lider brist på tillit. Det lilla barnet som upplever otrygghet vid förändringar och som gömmer sig vid potentiella faror. Det lilla barnet som bär en skuld som tillhör någon annan och känner skam för den hen är.

Det här lilla barnet är hemligt för andra och ibland även för oss själva. Vi som vuxna, är potenta och intellektuella med goda förklaringsmodeller och kreativa flyktbeteenden. Vi har för länge sedan utvecklat strategier som gör det möjligt för oss att slippa tänka, känna och lyssna på vårt inre.

Men sen händer det något som gör att vi får nog. Vi vill förändras och söker hjälp.

Hur kan vi leva livet som en vuxen person med ett inre, som har särskilda behov.

Man behöver inte ha vuxit upp i dysfunktion för att känna igen sig i detta.”

Det inre barnet = det förflutna, de minnen vi bär på. Om man haft en dysfunktionell uppväxt eller om man varit med om ett trauma så får man en låg självkänsla. Har man en låg självkänsla så känner man sig fel. Då går man ständigt på tårna av rädsla för att misslyckas, säga fel saker, vara fel och liknande. Mycket skamkänslor är kopplade till låg självkänsla, och skam är nog det värsta vi kan bära på.

Alla har ett eget val och ett eget ansvar, det går inte att förlita sig på någon annan utan jag själv får ge det inre barnet omsorg. Jag får vara förälder till mig själv. Jag får prata till mig själv: “det är okej att känna känslor”.

Att erkänna är första steget till frihet. Att erkänna rädslor, det här är jag rädd för.

Vad är det jag vill förändra och varför? Vad vill jag sluta med? Vad vill jag börja med? Kom ihåg att det är bättre att börja med något än att sluta med något. Börja med en förändring så ska du se att sådant du vill sluta med liksom faller bort av sig själv.

Lösningar och svar finns inte utanför oss själva utan inom oss. Välj dig själv varje dag. Gå inåt istället för utåt. Var snäll mot dig själv. Släpp på krav och kontroll.

Varför stå ut med något som inte känns bra? Det kan vara vänner, partner, arbete. Välj att umgås med människor som får dig att må bra. Du kanske känner att du behöver hitta en förebild, en person som lever sitt liv som du skulle vilja leva ditt. Fråga den hur den gjorde för att lyckas. Det är helt okej att “ta rygg” på någon annan för att lära sig.

Är man inte trygg i sig själv (grundtrygghet) kan man inte njuta av livet. Först när man är närvarande och medveten kan man njuta av en kopp kaffe på riktigt!

Sluta överleva, börja leva!

Föreläsare var Marie Hillner som jag tyckte var väldigt bra. Det blev aldrig långrandigt. Jag kan tipsa om att Marie kommer till Ludvika (Folkets Hus) torsdagen den 25/10 kl 18:00 och föreläser om medberoende och hälsa.

Familjekällan är en nykter mötesplats och ett kompletterande anhörigstöd som leds av IOGT-NTO i Dalarna. Familjekällan har snart funnits i ett år.

(Jag ber om ursäkt för mörka bilder. Det blev inte bättre än så tyvärr)

Kram /Ljusglimten❤️

ljusglimten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *