10 saker du inte visste om mig

Hej😊

Ni är många läsare “där ute” som inte känner mig, därför tänkte jag bjuda på lite personlig information:

  1. När jag var liten läste jag ofta sagor för mina husdjur. Bland annat tog jag en stol och ställde den framför skänken där våra undulater hade sin bur, på så vis kunde jag nå upp till dom för att läsa ur nån favoritbok. Många kapitel ur diverse böcker har även mina hamstrar fått lyssna på genom åren.
    Djurälskare har jag alltid varit. Som litet barn ville jag hellre flytta ut i skogen och bo med djuren för dom var mycket snällare än människorna.
    När jag blev arg på mamma och pappa ville jag rymma till farmor som bodde några mil bort. Oftast fick pappa ringa farmor och berätta om mina rymningsplaner. Farmor skrattade alltid så gott och välkomnade lilla mig med öppna armar. Pappa skjutsade mig hela vägen dit. Hos farmor fick jag äta hur många kakor jag ville. Vaniljdrömmar var favoriten. När magen var mätt och tröttheten slog till ville jag åka hem igen. Farmor ringde pappa som snällt satte sig i bilen och åkte alla mil ännu en gång samma dag.
    Jag har aldrig klarat av dregel. Dreglande människor. Jag tycker att det är riktigt äckligt! Inte vet jag varför jag känner så starkt heller. Redan som två-treåring klagade jag över att min lillebror dreglade vid matbordet, och på den vägen är det så att säga. I lågstadiet fick jag “dispens” varje fredag när särskolan åt samtidigt med oss i matsalen. Jag mådde så illa att jag inte kunde äta. Mamma pratade med min lärare så jag fick gå hem och äta lunch istället. Detta problem är ett handikapp för mig i livet, speciellt de åren jag jobbade på akuten. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit tvungen att gå undan tills kväljningarna har gett med sig. Pinsamt! Idag är jag 38 år och kan iallafall konstatera att det har blivit lite bättre. Nu har jag inga problem med småbarn som dreglar åtminstone.
    Jag har aldrig brutit ett ben, aldrig skadat mig så att jag behövt sys och jag har aldrig haft hål i tänderna.
    I gymnasiet gick jag på “hästlinjen”, Rättviks Naturbruksgymnasium. Jag bodde på elevhem de första två åren, sista året delade jag lägenhet med två kompisar. Under det sista året kände jag att jag inte ville ha hästarna som yrke utan bara som hobby. Direkt efter gymnasiet läste jag vidare till undersköterska.
    Jag är otroligt duktig på att ta blodprover. Jag har den rätta “känslan”. Vissa återkommande patienter till akuten frågade alltid om jag var i tjänst när blodproverna skulle tas. Deras omdöme var att jag träffade rätt på första försöket, dessutom kändes det knappt att jag stack dom. Ibland hände det att ambulanspersonalen ropade på mig inifrån traumarummet och ville ha “stickhjälp” då dom själva inte lyckades få ut nåt blod.
    Jag kan sjunga Pippi Långstrump på tyska. Det är förövrigt den enda tyskan jag kan.
    Jag härmar dialekter omedvetet. Detta har orsakat många pinsamma situationer i mitt liv, men även många skratt!
    I slutet av gymnasiet var jag så extremt skoltrött och tvärt emot så i ren protest bestämde jag mig för att det “påtvingade” specialarbetet skulle handla om klamydia! Min lärare undrade om jag verkligen var intresserad av det ämnet. JA, sa jag, och gav människan en fientlig blick. (Fast det var jag egentligen inte om sanningen ska fram, det handlade bara om att ta ett ämne “bara för att”). Sagt och gjort. Klamydia blev mitt specialarbete. Där satt alla andra engagerade elever och gick all in med sina hästar, hundar och katter liksom. Jag kände kanske för att göra uppror på nåt märkligt vis. Men, det jag inte visste på den tiden var att ämnet på specialarbetet dokumenteras i betygsdokumentet. Så när jag tog studenten och fick betygen i handen var det första jag såg: “klamydia” med en liten stjärna framför. Kul när man skulle söka jobb! Med tiden har jag dock lärt mig att leva med min “klamydia”. Hahaha!

Det var lite om mig…

Kram /Ljusglimten❤️

ljusglimten

7 kommentarer

  1. Tack för att du delar med dig.
    Jag delar gärna med mig av mig med men då förstår jag att Du måste höra massor av historier. ❤️❤️❤️ Och att de också borde se min historia. . Att släppa kanske kan vara ytterligare en healing! Kärlek
    Kärlek

    • Du får mer än gärna dela med dig i en kommentar! Jag läser allt. Men som du säger så blir din historia då offentlig, och det kanske du inte vill. Kramar ❤️❤️😊🙏🏻

  2. Haha! Klamydia…. Du e för härlig 💜 Tacl för att du delar med dig av allt ❤️

      • Tack. Intressant 💚💜❤👍. Är med sån som gör oväntat synlighet för gjorde jag mer en tänkte.
        Men har ju med min sjukdom göra filter finns inte. Men med meducinen så betänker jag mer bollar runt känner av hitt dit. Vilket blir bättre resultat .
        Fast i bland kan jag sakna det där bara köra på. Men min andliga box trollar så får ha både och i bland. 😍💚💜❤👌👍.
        Gäller folk så är mer armar ben som är jobbigt. Men är för kan sätta mig in i det jag skulle inte fixa det.. sen rad dålda son inte vet en hur jag ska bli bättre på öva på det son är kvar.
        Där i nit vart det kultur krock från landet till stan. Så då litet tag tyckte var jobbigt hur jag skulle hantera det här med LSS hadikapp. På mig har inte synts på sånt sätt. Mer jag själv tycker så att syntes för el kändes så..

        Men ak i dag skulle jag inte tålera son folk var i nit en för fräcka. Var på tok för god trogen lätt lurad en period. Öva upp min in sida gåva så kunde granska av.
        Har häller inte brutit. Men syt ja . Vart mycket sjuk som barn ung.

        Prata i stället med djuren i ur skur. Exakt så jag med kände hellre bo i skogen el lagården för djuren är bättre mer läkande .
        Haft mycket kul ned djuren kan med busa . Vi hade grisar hämta deras mat skål. Då puta grisarna ner mig i damen. 😆 🐷.
        Så bjöd på mig själv gör det en i dag !

        Här med dealekter är med sån.
        Var mycket i Trollhättan sjuntorp som barn på sommaren. Då var hö mycket jobb på gården. Jag var busig rastlös vild unge full av bus. Var det för trist så fördrev jag tiden i badrummet hos folk. Lukta på dofter duchkräm champoo sånt .
        Vi hade så här plast party var liten hos annan familj på landet . Vilket fans saker upptäcka där i båda värdarna 😍 👀👂💚💜😂. Plus barn i olika åldrar lite så här släkt träff bekanta å så ..
        Jag var oftast älst. utom min syrra, men hon var inte alltid med. Jag led flocken att det gick snällt till. Och kol på läget. Kan man knappast säga om samhället i dag.
        Var liten bit av mig !
        Har lång historia och hyfsat öppen även för stora värden här inne. Är skön känsla med våga synas. Inte bara ytlig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *