Ska det vara så FÖRBANNAT svårt???

Nu är jag så jäkla ARG så ni anar inte!!!

Jag är inte bara förbannad utan jag är jätteledsen oxå! Inte för egen del utan för min lille sons del. Mitt oskyldiga lilla barn. Min 2-åriga pojke.

Jag ska börja från början

Vi skolade in Cazpian på den aktuella förskolan för ganska exakt ett år sedan. Det som var bra med den var att den var nyöppnad, vilket innebar väldigt få barn. Vi tyckte miljön var bra, lugnt och sansat. Cazpian är ett väldigt känsligt barn (precis som jag var när jag var liten), han har aldrig accepterat att okända människor kommer för nära, inte ens som nyfödd. Därför drog jag ut på inskolningen, jag ville se att han kände sig trygg helt enkelt. Efter den tredje veckan med min konstanta närvaro tyckte personalen att det var dax att avsluta inskolningen och lämna över honom till dom. Det förstår jag. Jag menar… någongång måste föräldrarna släppa taget…

Jag gjorde som dom tyckte men hade ändå en känsla. En oroande känsla. Cazpian blev såklart jätteledsen när jag gick därifrån och lämnade honom, men personalen garanterade mig att allt blev lugnt en stund efter att jag gått. Jag ringde även till förskolan en stund senare för att dubbelkolla, och dom försäkrade att han var glad och lugn.

Som orolig förälder vill jag gärna fråga personalen vid hämtning hur det har gått, hur han har ätit, sovit, bajsat och så vidare. För mig är det jätteviktigt att veta! Svaren på hur det har gått har alltid varit detsamma “jättebra, Cazpian är våran solstråle” och så vidare i positiva ordalag. Förutom vid nåt tillfälle. Den incidenten skedde när jag skulle hämta honom senare en eftermiddag. Jag hörde direkt ett litet barn gråta hysteriskt ute på gården. Jag visste att det var min son så jag sprang!!! Han fick syn på mig och skrek “mamma mamma”. Jag sprang ännu fortare och nästan bärsärkade mig rakt genom grinden för att kunna lyfta upp honom i famnen!

VART fanns personalen??

Tillslut kom en okänd kvinna fram och log lite fåraktigt och förklarade att hon bara skulle gå in snabbt för att hämta sin jacka då hon frös ute. En okänd vikarie hade alltså lämnats ute ensam med vår väldigt känslige son TROTS att dom visste att han var otrygg med främmande människor!! Och dessutom hade vikarien lämnat honom utomhus HELT själv! Och jag skiter fullständigt i om människan “bara” var borta i 60 sekunder för att hämta en jävla jacka! Skadan var redan skedd!

Jag påtalade detta för den ordinarie personalen och dom sa att det inte skulle inträffa igen.

Vi snabbspolar bandet framåt

Vi hade en försenad 1,5-årskontroll hos BVC nu i augusti. Allt var jättebra med Cazpian och hans utveckling, som avslutning tog vi upp en sak som vi upplevde som ett problem hemma hos oss, nämligen att Cazpian börjat få kraftiga känslomässiga utbrott. Utbrott som vi tyvärr inte kunde hantera optimalt. Vi hade försökt med allt!! Inget fungerade! Då fick vi tipset att boka in en tid med BVC-psykologen för råd och stöd, vilket vi gjorde omgående. Det var en viss väntetid innan vi fick ett datum. Tyvärr blev vi tvungna att omboka två gånger pga förkylningssymtom, men till slut kom vi dit iallafall. Jag och Nille satt där i 1,5 timme, vi analyserade vår hemsituation in i minsta detalj! Efter samtalets slut kunde vi bara se ett enda mönster som kunde vara upphovet till Cazpians “utbrott”. Sömnen. Hemma sover han middag som en klocka två timmar. På förskolan sover han i snitt endast 30 minuter, och vissa dagar inget alls.

DET, reagerade psykologen på! Hon sa att det var klart avvikande från hans normala sömnmönster. Kunde det vara så att han behöver sina två timmar varje dag för att vara i balans?

Hmmm…

Det fick oss att börja skriva dagbok. Vi talade även om för personalen på förskolan att vi varit hos BVC-psykologen, och att det därför var viktigt att dom började anteckna hur länge han sovit där på dagarna.

Byte av avdelning

I samma veva fick vi veta att Cazpian skulle skolas in på Ekorren, avdelningen för större barn, vilket vi applåderade! Vi har känt hela tiden att småbarnsavdelningen inte passar honom. Dessutom hade en ny förskolelärare anställts tidigare vilken Cazpian tytt sig till väldigt mycket, och hon skulle jobba på Ekorren. Perfekt!! Tyvärr fick vi veta att Cazpian skulle få lov att fortsätta sova middag på småbarnsavdelningen, det motsatte jag mig bestämt! Då ändrade dom sig så han fick sova på Ekorren istället. Skönt, kände vi. Nu kanske han äntligen får ro att sova!!!

Icke!

Cazpian fortsatte att sova korta snuttar även där, trots att han inte blev störd av andra barn. Sen fattar väl vi oxå att det är en omställning att byta avdelning så vi hade överseende i början.

Men min envisa magkänsla alltså….något var inte rätt!

Sen blev Cazpian sjuk, en envis förkylning som med gällande direktiv gjorde att han blev hemma i två veckor. Det var två UNDERBARA veckor!! Inga problem alls! Han sov sina två timmar varje dag och allt var frid och fröjd.

Ungefär där började vi koppla ihop hans känslomässiga utbrott med sömnbristen på förskolan.

Mycket riktigt

Så fort han kom tillbaka till förskolan igen och sov sin knappa halvtimme så började känsloutbrotten! Skönt ändå (kände vi) att vi nu vet vad det beror på. Då kan vi göra något åt det! Eller rättare sagt….då kan förskolan göra något åt det. Det är faktiskt deras skyldighet att se till att barnen kan upprätthålla sina grundläggande behov (som sömn tex). Det var psykologen väldigt tydlig med!

Efter fler samtal med personalen kom vi fram till att deras rutiner var mycket tidigare än vad Cazpian var van vid hemma. Dom äter lunchen redan 10:30 och lägger barnen ca 11:10. Hemma lägger vi Cazpian ca 12. Den nya förskolläraren skulle ta upp det med rektorn då hon själv tyckte att deras tider var lite för tidiga. Jag påtalade även att vi skulle tillbaka till psykologen för uppföljning den 25/11. Då gav hon förslag på att vi skulle ta utvecklingssamtalet samma dag, innan psykologen. Det lät bra så vi bestämde det, hon skulle ringa mig under förmiddagen då inga fysiska träffar fick ske pga Corona.

Utvecklingssamtalet

Och ungefär här fick jag en chock!!!

Hon började samtalet med att säga: “Jag känner en stark oro!

Sen fortsatte hon:

“Jag känner en stark oro inför Cazpian och hans beteende hos oss! Cazpian blir alltså skräckslagen!! Han blir skräckslagen och får panik alltså…i vissa situationer. Jag blir förtvivlad över detta! Jag (och vi) vet inte hur vi ska hjälpa honom. Det kan räcka med att jag reser mig från matbordet för att hämta ett glas vatten så blir han skräckslagen! Vi jobbar väldigt mycket med Cazpian nu för att han ska vara trygg på förskolan, men han är inte det. Personalen på småbarnsavdelningen har fått säga sitt inför utvecklingssamtalet nu och dom säger att Cazpian alltid har varit väldigt ledsen och otrygg under hela tiden hos dom. Så nu vill vi ta in en specialpedagog som kan hjälpa oss vidare…..”

Dessutom kände hon sig tvungen att ställa frågan: Hrm…blev ni skickade till BVC-psykologen eller….??

WHAT THE FUCK

Nu hade jag lovat mig själv innan samtalet att behålla mitt lugn och anteckna allt hon sa. Inte brusa upp och bli en galet blodtörstig björnhona! Jag höll löftet till mig själv och höll tyst och skrev! Det är jag stolt över förövrigt!

Några timmar senare kom vi till psykologen för uppföljning. Ett jättebra samtal där vi nu kunde berätta om allt vi kommit fram till. Som en Grand Finale återgav jag utvecklingssamtalet i detalj! (Ja, jag hade anteckningarna med mig). Psykologens reaktion var ungefär: Oj!!! (Hade hon inte varit i psykologrollen skulle hon sagt: WHAT THE FUCK!!!)

Exakt så

Vi tillsammans undrar över en del frågor som till exempel:

  • Varför har vi fått höra att vår son alltid varit glad under dagarna? Att det enda “problemet” varit under lämning, när det nu framgick under utvecklingssamtalet att Cazpian ALLTID varit VÄLDIGT ledsen och otrygg under hela tiden på småbarnsavdelningen?
  • Varför fick vi föräldrar veta först IDAG att vår son varit SKRÄCKSLAGEN och fått PANIK på förskolan i vissa situationer under en viss tid?
  • Varför har inte personalen på småbarnsavdelningen varit ärliga när vi tidigare frågat hur Cazpian mått när han varit där?
  • VAD exakt är problemet på förskolan??

Tilläggas bör att jag får en stark känsla av att personalen försöker skylla ifrån sig. De försöker få det till att vi föräldrar är skyldiga till Cazpians skräckslagenhet och otrygghet på förskolan, som exemplet ovan “Blev ni skickade till psykologen eller…..”

NEJ!! Det blev vi INTE! Vi valde själva att gå dit pga att vår son uppvisade ett beteende som vi inte kunde hantera. Och GUESS WHAT?? Nu har vi en BVC-psykolog som kan intyga att problemet INTE ligger i vår familj utan hos ER! Suck it up!!

Nu välkomnar vi specialpedagogen! Hoppas hon kan hjälpa personalen som uppenbarligen är sjukt osäkra och i behov av seriös hjälp! Klart att min känslige son blir än mer otrygg när han känner personalens otrygghet i situationen!!

Chocken

Tänk er själva att få höra att era barn mått dåligt och varit otrygga på förskolan under ett helt jävla år innan personalen behagade tala ur skägget!!!

Detta är fullständigt oacceptabelt på alla sätt och vis! Och självklart kommer jag att begära samtal med rektorn, våra frågor kräver svar! Jag kommer även begära samtal med specialpedagogen. Jag vill veta exakt vad planen är! Vad kan (och SKA) NI göra för att SE TILL att vår son är TRYGG på förskolan???

Ska det vara så FÖRBANNAT svårt?? Verkar mycket lättare att ljuga för föräldrarna, och det är klart….små barn har ju inte språket att kunna berätta själva om sin misär.

Stackars stackars lilla oskyldiga Cazpian! Mitt hjärta går sönder! 💔💔💔

/Ljusglimten❤️

ljusglimten

20 kommentarer

  1. Lilla gubben då, ❤ hoppas att det ska bli bra till slut för det lilla hjärtat ❤🙏❤

    • Fy sjutton, vad jobbigt för er att vara med om detta som förälder!! Hoppas verkligen att det ordnar sig till det bästa för er alla 😩♥️

  2. Men liten då😢 inte okej alls. Att personalen inte sagt nått är för mig obegripligt.. hoppas nu han kommer få trygghet och hjälp när specialpedagogen kommer dit❤

    • Styrke kramar till er 🤗❤️
      Tack för att du delar ,detta🙏
      Lycka till i fortsättningen ❤️🙏

  3. Som förälder känner du alltid dit barn bäst! Känner med dig ❤ sluta aldrig fajtas för din lilla kille och glöm inte av att hitta stöd för dig själv oxå! Det tar på krafterna att kriga för sina barn ❤

  4. Såå trött jag blir. Och så säger man att det är utvecklande för barn att vara på dagis…Förstår din/er frustration. Barnen är det viktigaste vi har! Acceptera inte detta! Byt dagis om det går! Varma hälsningar!

      • Vad är det för en förskola ni är på?! Detta är skandal! Jag är själv förskollärare och det är så viktigt att ha en öppen och ärlig dialog med vårdnadshavare för att kunna bygga tillit och trygghet med barnet och dess anhöriga! En trygg relation till föräldrar är ju grundläggande för kommande år i förskolan! Hur ska ni kunna få förtroende igen för den förskolan?!
        Jag hoppas verkligen att det blir bra för er son och hela familjen ❤ All kraft och styrka till er❤

        • Så ledsen att höra hur dem har betett sig med honom på förskolan och inte varit tydliga från början hur det går, blir ledsen då jag själv jobbar på förskola och tycker det är konstigt att dem ej tagit upp detta tidigare. Stackare! Hoppas att det blir bättre, styrkekramar till er alla.

  5. Kräv ett möte med rektor, psykolog, er föräldrar, någon av pedagogerna och specialpedagogen.
    Om du vill ha stöd/råd så hör av dig!

  6. Hoppas det ordnar sig ,mycket dåligt av personal att ej ta till sig eran information om er sons behov,sen så vidrigt att ej erkänna de nonchalerat och lägga skuld på er . Fel människor brist på engagemang är det

  7. Finns det någon tanke om att din lille son kanske behöver få vara hemma hos dej (er) där han är trygg, han är kanske inte redo ännu för den otrygga tillvaron utanför hemmet! Du är vad han behöver ett tag till – min känsla! 👼

  8. Hej. Jag såg detta i flödet och jag hoppas att du skriver ner allt dvs gå tillbaka i tid skriv möten och, händelser med dag/tidpunkt, men gör de framförallt från nu. Sedan vid samtal /möten dagis så spela in ev psykolog. Obs det är lagligt och du behöver ej informera om det så länge du själv deltar. Använd tex diktafon, ev app på smartphone eller ipad. och spara det. Därför att om du/ni skulle få en orosanmälan fr dagis eller någon annan, så har du bevis för vad som har sagts. Det kan tyckas vara överkurs, men många drabbas av plötsliga LVU och ogrundade sådana också. Då kan allt plötsligt vändas emot er.. Bättre att förebygga, när det är så mycket tokigt med dagiset menar jag. Det finns en förening som jobbar med just detta,. Pappavarför.se. Det är bra att känna till om problem uppstår..Kan det vara lösning med en dagmamma istället.? Önskar er varmt lycka till !

  9. Lilla fina gubben ❤️❤️❤️ Miin syster har varit förskolelärare många år och hon såg ALLTID till att just de små känsliga själarna fick den värmen och omtanken de behövde känna i den nya miljön. Hur lång tid det än behövdes 🙏🌺

  10. Så typiskt, har varit i liknande situation.
    Man kanske tänker som förälder att förskolan är till för föräldrarna i första hand; för att ta hand om barnen och deras behov när föräldrarna måste jobba. Men jag tror de flesta förskolorna har mer fokus på ett samhälls- och grupp-perspektiv, där barnen ska skolas in till behändiga samhällsmedborgare; lydiga, flexibla, likriktade och förberedda inför skola och arbetsliv, utan att protestera. Sova på samma tider, äta upp maten man fått på tallriken, senare i skolan hinna till samma sida i matteboken på samma lektion etc.

    Alla barn passar inte i den mallen, och inte alla föräldrar. Ibland tror jag föräldrarna överför sin oro på barn som kanske mycket väl hade kunnat “lära sig systemet”. Men vissa barn kan inte ”läras” funka på förskola – eller så behöver de en särskilt pedagogisk, lugn, förstående och intelligent sådan med ett annat tänk. Det finns olika pedagogiska inriktningar, där en del tar vara på de individuella skillnaderna. Det är ju ofta de som “sticker ut” som också tillför något nytt – och positivt – till gruppen. Barn har också olika ”utvecklingstrappor”, ibland kan man med fördel vänta in barn så att de själva känner sig mogna och motiverade.

    Jag har fyra nu vuxna ”barn” med mycket olika erfarenheter av förskola och skola. En dotter jobbar själv i en vikariepool på förskola och hon vittnar om att det är extremt olika kultur och förhållningssätt på olika förskolor – och hur det påverkar barnen! Och det är bara kommunala förskolor, sen finns alla privata med olika pedagogiska inriktningar. Hoppas det kan ge lite tröst och inspiration.

  11. Håller med, spela in samtalen. Känns som de ville förekomma er med att lägga utv.samtalet före, hoppas att jag har fel. Beundrar dig att du behöll lugnet och önskar att ni får stöttning på vägen🙏

  12. Hej. Jag känner verkligen med er och vet precis hur det är. Har gott igenom exakt samma sak med bägge sönerna. Den yngsta är idag i skolåldern och inskolning i förskoleklass är normalt 3 dagar men jag och min man var med honom varje dag i 6 veckor tills vi såg att han inte behövde oss. Vi arbeta från skolan, sena kvällar och helger för att kunna vara det för honom. Vi accepterade inte att vi inte fick vara på plats i skolan tills han var trygg.
    Det jag vill säga är att följ din magkänsla och gör det som du/ni vet är bäst för er son. Är det att börja en ny inskolning för honom så gör det. Han är viktigast. Inte vad ngn rektor/pedagog tycket. Ni vet bäst!!
    Lycka till!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *